Min konst

Att göra osynliga saker förnimbara, att yttra osagda ord, att skapa nytt. Självuttryck, provning, lek. Dessa är utgångspunkter för mitt arbetande.

Efter att ha provat flera olika material blev jag förtjust i glasets uttryckskraft och de tekniska utmaningarna som det sätter. Utöver de visuella lösningarna får min hjärna fundera konstant över de fysikaliska problemen med att bearbeta glas. För bearbetning av glas använder jag olikartade smältningsmetoder, formgjutning, brännteknik, sandblåsning, gravering samt de traditionella kopparfolie- och blyginfattningsteknikerna.

I mina verk använder jag glas som redan en gång har använts. I andra ord återvänder jag. Råvaran må ha täckt ett fönsterhål i ett egnahemshus redan i 80 år eller varit i ett skyltfönster för några månader tills en incident har förorsakat en spricka i den. Glas passar i olika inredningslösningar; samtidigt som det täcker synlighet släpper den ljus igenom sig. Ett verk som är tillverkat av färglöst glas lever enligt årstiden och bakgrunden. Kombinerad med belysning får mina verk mera variationer och formar vyer som ofta är även överraskande.

Musik är tydligt närvarande i mina verk. För mig talar former och musik samma språk. De består av rörelse och känsla och är som en process som går framåt i tiden. Rytmer och nyanser hamnar i varje verk. Jag förenklar och strävar efter klassiska tongångar. Berättelsen som är förstelnad i glaset ljuder i mina öron som en illustration av en stund, ett känsloläge.

Jag målar inte på glaset utan med glaset. De tredimensionella ytstrukturerna utgör grunden i verken. Det genomsynliga glaset fungerar som en gränsyta mellan existerande och icke existerande. Stundom är det omöjligt att märka gränsen med ögonen. Färglöst glas får otaliga mängder av nya känslofulla toner i olika belysningsförhållanden och miljöer. I mitten av dagens grälla kaos av impulser ger denna fridfullhet rum för åskådaren för att uppleva sina egna tolkningar av verken.